om att bli student

läser på hbl.fi att

"Allt färre elever skriver det korta provet i språk i studentskrivningarna, uppger MTV3.

Till exempel anmälde sig 40 procent färre till studentskrivningarna i kort tyska och franska i fjol jämfört med för fem år sedan."

för fem, ja i vår sex, år sedan skrev jag studenten. vad har förändrats sedan dess? ämnesrealen till exempel. jag tror att den i själva verket spelar rätt stor roll. kanske många tänker: jag ska satsa på det där och det där för att senare kunna studera det där, och anyway, vad gör jag med ett språk jag läst halvdant? det handlar inte om att satsa på sig själv, satsa på sånt som intresserar och kanske ger en något i ett längre perspektiv utan det blir mer fokus på resultat och specialisering, på att veta vad man vill... eller vad man borde vilja.

det absolut viktigaste som tre gymnasieår kan ge en är, tycker jag, en bred allmänbildning, en chans att se "lite av allt" och en möjlighet att faktiskt lära sig en hel del om väldigt mycket. det ger en en bred bas för senare studier. naturligtvis väljer man ju redan då, och väljer bort.

men är det vettigt med denna specialisering som ämnesrealen tvingar till? vad kan årets gulisar (som skrivit ämnesreal i diverse ämnen) som vi inte kunde då vi började studera? har den nya realen fört nån signifikant och positiv förändring med sig? i realprovet på min tid specialiserade man ju sig också i någon mån, men man behövde inte på samma sätt välja bort för att hinna och kunna satsa ordentligt på ett par ämnen i realen.

jag läste psykologi, religion och geografi då jag pluggade vårvintern 2005. varför? jag läste det som jag tyckte var mest intressant just då. däremot skulle jag inte ha velat eller kunnat välja vad jag skulle skriva i studenten redan i början av gymnasietiden. grejen för geografi vaknade de facto först på tredje geografikursen eller något sånt. och jag är otroligt glad att jag valde "lite av det mesta" där och då, eftersom det gett mej en bred bas och tiotals idéer och alternativ för fortsatta studier. tack vare att jag satsade rätt mycket på tyskan då kom jag, ca 7 år efter att jag gick min första ty-kurs i gymnasiet, på att åka på utbyte till tyskland. men det kunde jag ju inte veta då...

så vad är min point då? jag hoppas och vill att gymnasiet ska vara en tid då man kan välja så mycket som möjligt och måste välja bort så lite som möjligt. visst är alla dörrar öppna också efter gymnasiet. (jag kunde ju också ha börjat med tyskan först då), men jag tror trots allt att om man måste välja bort något i ett tidigt skede, så är sannolikheten att intresset ska blomma upp överraskande och kraftigt i ett senare skede avsevärt lägre. så alla gymnasietyper: välj allt det du vill och känner att du klarar av. tänk inte elitistiskt och inte heller så specifikt. jag läste iaf hellre lite mindre av flera saker, än mycket av en grej (som man kanske efter studenten kommer på att -hej, int ska ja ju alls syssla me de här.)

du förlorar inget på att ha en bred bas. och välj språk. (jag har alltid sagt att jag inte är någon språkmänniska och mittiallt sitter jag på spanska 1-lektioner...)