man blir ju helt snurrig av alla språkfunderingar och påhopp hit och dit på olika ställen. senast ett personligt i vasa där en gubbe skrek åt oss nånting om att lära sig finska å att han hatar svenskspråkiga... när jag ser det här klippet blir jag lite upprörd över den negativa förhandsinställningen hos reportern, men väldigt glad över dom sakliga och direkta svaren och glad över närpes i allmänhet. för individen handlar det ju inte om (språk)politik, utan om vardag, känslor och som sagt bemötande.
och så blir jag närpesnostalgisk av att se på det. åh.
du som vill att jag berättar mer under revy-inlägget längre ner: om vad exakt vill du ja ska berätta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar